En enda tanke den senaste veckan.
Brysselkål.
Tanken på en riktigt härlig ungsstekt brysselkål har blivit någonting som håller mig vid liv.
Hela nätterna drömmer jag om samma sak. Vaknar så frustrerad att jag nästan gråter över att det var en dröm.
Drömmer hela tiden om någon med mad skills i när det kommer till att tillaga brysselkål. Någon som är glupsk med mycket simultanförmåga. Någon med rätt grepp, rätt touch, rätt händer, rätt knivar. Någon som får i sig en hel jävla påse och njuter av det nästan värre än vad jag själv gör. Någon som gör det som om hon höll på att svälta ihjäl och dö tills hon fick Brysselkål.
Drömmer att någon ska få mig att se ljuset öppna sig och höra änglarna sjunga halleluja gröna små bollar.
Grejen är att jag inte vill ha någonting halvbra eller bra ens. Jag vill ha just den på miljonen som är skapad av Gud för ändamålet. Att laga brysselkål. De finns, men är så extremt sällsynta. Jag vill ha just henne som jag efteråt talar med undergiven respekt till. Behandlar med idoldyrkan. Ser glorian runt hennes huvud. Fattar hur helig hon är.
Jag skulle fan kunna döda för henne. The queeen of Brysselkål.
KYSS
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar