lördag 18 juli 2009

Jag mej själv och jag igen

När man inte har så många kompisar får man skriva till sig själv.
Jag skriver.
Välkommen hem.
Min vän.
Till mig själv. Och till Nollgan.
Som finns. Fast jag inte finns.
Eller tvärtom.
I mitt huvud.
Sen slickar jag på alla som gratulerar mig till att ha en fin vän.
För det är så speciellt. Att ha någon som kan runka av en.
Även om det är Herr vänsterhand.
Eller sa jag runka?
Klappa bävern menar jag så klart.
Eller hur Nimrod?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar